Djurgården – en guldkandidat

För de flesta lag skulle det vara riktigt tufft att behöva klara sig utan en landslagsmässig toppback som har mest istid i SHL. För att inte tala om att behöva spela utan sin tungt NHL-meriterade skyttekung som snart ska spela OS för Kanada. Eller för den delen förstecentern som hade varit given i Tre Kronors OS-lag om han inte hade haft en hjärnskakning.
Djurgården saknade alltså Marcus Högström, René Bourque och Andreas Engqvist mot ett Brynäs som kom till Stockholm efter att ha vunnit tolv av 15 SHL-matcher sedan den 23 november.
Men märktes det att Djurgården spelade utan en topptrio? En retorisk fråga. Ni har fattat svaret för länge sedan.

Djurgården spelade en bländande ishockey under stora delar av mötet med Brynäs. Efter en böljande start där lagen bytte chanser klev Patrik ”Peppe” Lundh fram som den poängkung han har utvecklats till. Kedjekamraterna Engqvist och Bourque har varit borta en del på grund av skador, men Lundh? Han bara tutar och kör.
##När JVM-favoriten Axel Jonsson Fjällby var tillbaka efter en veckas förkylning fick han plats bredvid Lundh och allt formstarkare Markus Ljungh i förstakedjan.

##Sedan smittade Fjällby motståndarna i Brynäs – med vinddraget från SHL:s snabbaste och längsta hår.

Lundh sköt både 1-0 i powerplay och 2-0. Det gick snabbt och utan den minsta tvekan.
Därefter visade Djurgården sin råstyrka genom att både städa av ett gäng numerära underlägen och ändå ha kraft framåt att kontra och attackera. Brynäsmålvakten Linus Fernström var sitt lags bästa spelare.
Men inte ens Fernström var fläckfri och efter en vunnen Djurgårdstekning, efter ett avklarat boxplay, snärtade Marcus Davidsson in 3-0 sedan broder Jonathan Davidsson lagt beslag på pucken. Bröderna Davidsson fick under Jonsson Fjällbys frånvaro en ny kedjekamrat i Gustav Possler och varför förstöra något som funkar? Nej, just det. Men så blev Marcus Davidsson precis som Lundh tvåmålsskytt i 5-1-segern mot Brynäs.

##Djurgården fick målskyttet att lossna, men sett över säsongen hittills är det defensiven som utgör ett vapen i jakten på SM-guldet.

För så här är det.
Serieledande Växjö Lakers och Djurgården har något gemensamt. Det är otroligt svårt att göra mål på dem. Djurgården bytte ut fyra backar inför den här säsongen, men har bara blivit bättre och då har både Tom Nilsson och Alexander Urbom plågats av skador.
Sedan har både Växjö och Djurgården väldigt bra målvaktspar. SHL:s bästa. Viktor Fasth och Viktor Andrén i Växjö är båda matchvinnare, som blir guld värda i slutspelet. Djurgården har Adam Reideborn och Joacim Eriksson. Ett så jämnt och högklassigt målvaktspar har nog inte Djurgården haft sedan SM-guldet 2000 då Mikael Tellqvist och Tommy Söderström turades om att vakta kassen.
Bitvis har Djurgården haft två grymma målvakter samtidigt, som när Tellqvist och Mantas Armalis stöttade varandra härom året. Men i år är det toppklass och Reideborn firade sin 26-årsdag på Hovet genom att (nästan) nolla Brynäs och rädda 18 av 19 skott.

Vad Brynäs ville åstadkomma på Hovet?

– Vi vill ju spela ungefär den typ av hockey som Djurgården spelar och den kom vi inte upp alls i. Vi får inte ner puckarna och vi får inget tryck på dem som vi vill. Vi kommer fel i matchen och vill förändra vår matchbild och bli mycket aggressivare och ha bättre driv i genom mittzonen. Allting kan vi förbättra. Det var länge sedan vi gjorde en så här dålig insats, säger Brynästränaren Tommy Sjödin.

En guldvarning från Stockholm är härmed utfärdad till Småland, Värmland och resten av hockey-Sverige. Djurgården ska förutom topptrion i början på krönikan även få in Tre Kronor-meriterade forwarden Daniel Brodin i det här laget. En comeback är nära.