Dokument: Växjö Lakers – storfavoriten

Det var ett favorittippat Växjö Lakers redan innan sportchefen Henrik Evertsson slog till med sina spetsiga värvningar. Först Andy Miele. Sedan Dennis Rasmussen.

Fans till konkurrentlag skrek om ”kommundopning” och kände att guldchansen rann deras favoriter ur händerna, Lakers modell 2017/2018 blev i ett huj så starkt att allt annat än SM-guld känns som ett fiasko.

Men – det ska ju spelas om det.

En sak att dominera grundseriehockeyn, en helt annan att vara bäst när det gäller, när bakdörrarna är stängda, när allt står på spel, när du har dina egna demoner att slåss mot.

Ni minns hur Växjö körde fast redan mot Malmö i kvartsfinalen förra säsongen.

Ligger inte rädslan för att det ska hända igen som en våt filt över Vida Arena?

Nja, inte riktigt ändå. Inte nu längre, hävdar tränaren Sam Hallam, även om han öppenhjärtigt erkänner att oron absolut funnits där:
– Precis så är det ju. För mig har det blivit uppenbart, det har kommit under grundserien, det har funnits i bakhuvudet, den där ”inte igen”-känslan. Men sista två, tre veckorna så har den känslan bytts mot något annat.

Sju raka bortasegrar före 1–2-förlusten mot Frölunda.

Tio segrar på de tolv sista matcherna.

Växjös vilja att hela tiden vinna, även när det inte ”behövs”, även när seriesegern sedan länge varit klar, har byggt en stark tro hos Hallam:
– Laget har svarat upp fantastiskt den här sista månaden, vi har haft en massa möjligheter att låta matcherna rinna oss ur händerna, inget att spela för, de andra spelar för sitt liv, men jag skulle vilja säga att den senaste tiden har vi ledare snarast tagit ett kliv tillbaka och gruppen har någonstans lett sig själv. De (spelarna) har inte kommit ut och stått för en enda dålig insats. När det ändå funnits chanser att göra det. 

– Där tycker jag laget tagit ett enormt ansvar och det gör att jag känner mig jäkligt fylld av självförtroende när vi går in i slutspelet. Så för att gå tillbaka till din fråga, oron har har det här laget liksom städat bort ur min skalle, jag bara längtar till söndag. Men att den funnits där – definitivt.

INTE SÅ KONSTIGT. Spåren från fjolåret förskräcker.

Samtidigt var förutsättningarna andra då.

Växjö var 1–4–3 och tog bara nio av 24 poäng på de åtta avslutande grundseriematcherna.

Den redan klara seriesegraren slog av motorn. 

Klarade inte att slå på den igen.

Veteranen och stjärncentern Robert Rosén minns:
– Det var som om vi trodde att det skulle lösa sig av sig självt, i år är vi mer inställda på att göra jobbet, det är det, noggrannheten med alla små detaljer, som gjort att vi spelat otroligt bra under hela säsongen och inte haft några dippar, det är det jag vet vi har i åtanke; det kommer inte gå av sig själv, man kan inte tro att någon annan ska lösa det. Jag är övertygad om att vi är bättre mentalt förberedda i år.

Inställningen mot Malmö i fjol var tokfel, alltså? 
– Det kändes ju lite så i vårt agerande på isen, otroligt avvaktande, ”någon annan löser det”; så var i alla fall känslan. 

Annorlunda nu?
– Helt hundra kan man aldrig vara, men vi vill gå ut och vinna något, vi har inte fått någon buckla än, vi har gjort en bra grundserie, tar med oss självförtroende, men vi har inte vunnit något. Vi har en otroligt bra grupp, men vi måste vara beredda att jobba för det, vara noggranna med spelet framför mål där matcherna avgörs. Är vi heta där, gör de sakerna rätt, då har vi sett under säsongen att det är svårt att slå oss.

Intressant läge ändå. En sak att mota bort demonerna med ord, backa upp det med goda argument, en annan att stå där med massivt tryck på axlarna när första slutspelspucken släpps.

”Alla” kräver SM-guld av Sam Hallams gäng som var överlägset i grundserien, som har det bästa materialet – spetsat ytterligare på sluttampen med Miele & Rasmussen.

Mänskligt att känna oro med de kraven på sig, men Hallam säger att den övergått i förväntan, och han resonerar också bredare:
– Om man tar det i det lite större perspektivet, vad är det värsta som kan hända? Jo, att vi gör allt vi kan, spelar skitbra, men att ett annat lag är bättre. Det som blir sågat är ju mitt ego.

Och det blev det i fjol?
– Inget att snacka om, jag tog förlusten i kvartsfinalen jättehårt, det var svintufft, jag kunde inte njuta av en enda slutspelsdag, jag tittade knappt, jag tittade på NHL för att stilla den abstinensen. Men det lär en också något, det skapar en hunger, och den hungern har varit en del av vårt år, det var ett lag som kom hit och ville börja jobba direkt  och där alla var jäkligt sugna på att revanschera sig själva.

VI BACKAR BANDET till försäsongen, den som innehåller CHL, för det var då som grunden lades till ett Växjö Lakers som i år bättre ska kunna hantera förväntan och favorittryck.

Det gick fort för Hallam att få en bra magkänsla. Den kom på allvar under en CHL-resa till Schweiz:
– Vi hade några tuffa matcher, Liberec borta, Davos borta, vi hade skador, men jag kände att … det här laget är bra, vi höll det här laget som väldigt mycket snabbare i fas än gruppen vi hade förra året. Säkert saker som vi gjort annorlunda, men ibland kommer du bara ihop snabbt, det finns den mentaliteten.

– Den resan vi hade … Liberec spelade tufft, de spelade fysiskt, de vände tillbaka, vi lyckades vända tillbaka matchen, då kände jag … wow, det krävs rätt mycket av ett lag att ta en sådan match..
Vi fortsatte till Davos, hade massa skador, juniorbackar som forwards, och vi bara gick in och betade av den matchen. Då kände jag också att … om man jämför med tidigare år då man varit iväg med CHL, man möter lag som verkligen vill sätta ett svenskt lag på plats, vi hade gått en holmgång i Liberec, åker vidare till Davos, solen skiner, man åker upp på alptopparna och tar en kaffe och … ja, du vet, och så kliver man in och bara städar av ett lag. Med massor av folk borta. Jag fick en otrolig bra känsla redan första, andra veckan, men just under den här resan kände jag att … det fanns flera utvägar för att inte vinna de här två matcherna.

Spelarna nappade inte. Öppnade inte de breda dörrarna. Det fanns en vinnarinstinkt från start, eller kanske snarare en vägran att förlora, något som varit synligt under hela säsongen.

Inga dippar. Robert Rosén uttrycker det så här:

– Helt annan lägstanivå, inte briljant spel i 52 omgångar, vi har haft vårt strul vi också, men på något sätt har vi rett ut det och vunnit matcher på otroligt många sätt.

* Bredare trupp i år, spelare som Daniel Rahimi och Martin Lundberg, poängterar Hallam, gav Växjö de styrkor man tidigare saknat. 

* Elias Pettersson-succén.

* Goda vanor, en grupp som aldrig ens funderade på att slå av motorn.

Hallams godispåse ger hopp, men skapar också sug efter mer:
– Det gör att jag sitter här och har otroligt stor tilltro till gruppen, fullt medveten om att det kommer bli stentufft. Det kan mycket väl gå till sex, sju matcher, jag tror det här laget har bilden ganska klar för sig, att det krävs att vi vinner någon eller några matcher på övertid, kanske att du vänder någon match, att du dräper dig för att skydda en ledning. Det finns  en ”ut och ta”-mentalitet som är väldigt tydlig med det här laget.

Till skillnad mot i fjol?
– Vi hade vunnit mycket och kände nästan att vi skulle försvara det i en kvartsfinal. Nu vet vi att vi går in i kvartsfinalen och … vi har inget, vi ska ta.   

NÅGRA TIMMAR I Växjö ger en tydlig bild av ett lag, ledare och spelare, som byggt självförtroende under vintern,  som vet vad som varit, men också vad som krävs.
– Vi har alla förutsättningar att uträtta något bra, finns inget att skylla på. Vi ska lägga ner det arbete som behövs, slår Robert Rosén fast, rakt och ärligt.

På förhand känns Växjös kvartsfinalserie enormt spännande, inte bara för det som sker på isen utan för att frågan ändå finns där: 

Hur hanterar spelarna en situation om det plötsligt går emot?

Sam Hallam säger i alla fall de rätta sakerna på förhand.
– När vi ska möta det lägst rankade laget från play-in, det är klart att de har underdogkortet hela tiden. Och det är något vi behöver förhålla oss till, lära oss hantera, inte tror att vi ska få något. De vi möter kommer vara nöjda med små saker, det måste vi också vara. Vi behöver blocka fler skott, spela bättre försvarsspel än motståndarna, ha den ingången. Sedan har vi en jäkla bredd offensivt, vi har många killar som kan göra poäng, göra mål, så om vi litar på att vi har det, och gör de andra små sakerna rätt så … Där är så klart en erfarenhet från i fjol där många i laget kände en viss stress, att ”det får inte hända nu.” Säkert bidrog jag till den.

 Du har ett annat lugn i båset nu?
– Ja. Vetskapen om att man kan förlora en kvartsfinal och livet går vidare. Sedan var det jäkligt tufft, men man får titta tillbaka och se hur vi agerade in i slutspelet, hur vi agerade under kvartsfinalserien. Där och då kanske det är svårt att erkänna att man är lite fel på det, men i efterhand kan man se vissa saker, att … okej, vad kan vi göra för att inte hamna i de tankefällorna igen? Erfarenhet, om du använder den på rätt sätt så blir du klokare. 

Håll med om att det är drömläge för motståndarlaget, allt att vinna mot mäktiga vinstmaskinen Växjö?
– Absolut. Självklart. 

Och ändå skulle ju alla vilja vara Växjö i det här läget?
– Där tycker jag vi mognat, vågar stå för att vi vill vara bäst, vara ödmjuka för våra motståndare, visa klass i det i gör, men också våga säga att … vi vill ju vara bäst. Då är det nog bra att vi gillar att hantera den sitsen, för vi vet ju att om Skellefteå, Färjestad, Frölunda skulle kunna byta sin tabellposition mot vår, då skulle de göra det. Men jag har full förståelse för att om vi ställs mot dem, att de använder underdogkortet. 

– Vi var bäst under en lång grundserie, klart att vi ska använda det på rätt sätt, men vi vet att på söndag, då står det 0–0 i serien, 0–0 i matchen, och det kommer bli ett … krig är ett dåligt ord‚ men det kommer bli en kamp, och då är inte poängen i grundserien värda något. 

Orden låter bra. Snart vet vi hur det ser ut på isen.

***

Växjö möter Brynäs i sin kvartsfinal, det här reportaget gjordes innan motståndaren var klar.




Här hittar du de senaste SHL-nyheterna.