"Alltid en plan oavsett hur mycket skit du får"

I AIK gjorde målvaktstränaren Stefan Persson ett så bra jobb med Viktor Fasth och Markus Svensson att han själv fick ett drömerbjudande från KHL-klubben Spartak Moskva.
Persson skrev på för en säsong till att börja med.
– Det var via en kontakt i Sverige som ringde upp mig och frågade om jag var intresserad. Jag hade två år kvar i AIK men hade en option, en out. Det var inte självklart, men jag tänkte att jag provar ett år i alla fall. Det gick så dåligt för laget förra året så vi kom inte till slutspel. Jag hade inga förhoppningar om att få stanna kvar, men de gillade väl jobbet man gjorde. Jag lägger ner mycket tid för jag har inte familjen här. Det blir mycket hockey, i stort sett dygnet runt. Då fick jag frågan om ett år till och då bestämde jag mig för att köra, säger han och blickar ut över den mäktiga hockeyarenan i den ryska huvudstaden.

I samband med Channel One cup träffade Stefan Persson HockeyNews.se i Rysslands och Spartaks hemmaborg VTB arena.
Han trivs i Moskva som stad. Det är det inte alla som gör.
– Jag bor som att bo på Stureplan ungefär, mitt inne i smeten. Alla pratar engelska på restaurangerna i det området. Jag träffar lite folk där, men man hinner inte göra så mycket. Får jag en chans att koppla bort hockeyn kan jag gå ut och käka.
Annars blir blir det som sagt väldigt mycket ishockey för Stefan Persson. Spartak slåss för en slutspelsplats och har en bättre chans att nå det målet den här säsongen.
– Hockeyn har varit upp och ner. Det har gått bättre i år än förra året. Det är match varannan dag så det är en otrolig press. Man måste liksom släppa det om man förlorar en match. Jag har alltid jobbat efter en plan oavsett hur mycket skit du får, eller om målvakterna får skit, så måste jag fortsätta med den planen och inte få panik och känna att jag måste göra som någon annan tycker för det är bara slöseri med tid. Det här har funkat.
Persson har under snart ett och ett halvt år i den ryska hockeykulturen lärt sig var gränserna går.
– Det gäller att våga säga ifrån. Förra året kanske jag var: ”Jaja, jaja”, och nickade. Men i år har jag kört mitt race.

Vad säger de om det?
– Det har varit ganska lugnt. När jag är där inne är det ingen som säger någonting i alla fall… Sedan vad de säger efteråt vet jag inte…
I Spartak har vägarna korsats med målvakten Markus Svensson, som han känner väl sedan den gemensamma tiden i AIK. Svensson flyttade via Skellefteå till KHL.
– Markus Svensson har själv insett vad han behöver förändra för att spela här för det är en ganska tuff liga med många skickliga spelare. Du går inte ut på utflykter. Han har kapat sitt spel så han håller sig i området, så att han är nära till andrapuckarna. Det har varit en process, säger Persson om Svensson, som i höst ligger en bit över 90 i räddningsprocent.
– Förra året ändrade vi en del, men inför den här säsongen sa vi att vi går på den här linjen. Bära eller brista. Att ”Mackan” har stått lite mindre i år beror egentligen inte på honom utan Nikita Bespalov har spelat jättebra, men i någon retromatch nyligen gjorde han en jätteräddning. Då gick axeln ur led på honom…

Stefan Persson filmar ute på isen under träningarna och dokumenterar allt som målvakterna gör och samlar statistik på eget bevåg. Det är inte ofta han får gehör för just den biten. Och utan att han har fått order om det scoutar han motståndarnas målvakter för att kunna ge Spartak-spelarna tips om var de ska skjuta för att ha störst chans att göra mål.
– Normalt sett har målvaktstränaren varit den som går ut och värmer upp målvakterna. I vissa lag får målvakterna skit direkt från tränarna, men jag blir som ett filter och får ta det där. Jag är van. Det är likadant när vi vinner matcherna, så det hör till sporten. Man är inte så glad själv när man har förlorat matcherna.
– Jag filmar och ibland vill de också se filmerna, så jag står där uppe (på läktaren) med videoteamet. Jag är inte i båset som många andra målvaktstränare här.

Den 30 april nästa år går Stefan Perssons, och även Markus Svenssons kontrakt ut. Vad som händer då är oklart.
– Det är många som har frågat och jag har sagt att jag gör den här säsongen och ska leva i den till hundra procent. Jag har många olika tankar. Ett tag tänkte jag hjälpa några yngre killar, kanske på ett hockeygymnasium, och hjälpa dem uppåt. För mig spelar det ingen roll om du är tolv år eller om du spelar i landslaget. Jag lägger ner samma engagemang på alla. Jag håller på med det här för jag njuter av att se andra lyckas. Det är kul att se Viktor (Fasth). Jag följer hans resa. Nu jobbar jag med Markus (Svensson) här. Och Nikita (Bespalov) och jag har hittat varandra. Jag har hand om de två här och två i farmarlaget.
Men det blir skillnad ekonomiskt att träna tolvåringar jämfört med att vara i KHL?
– Självklart. Om jag ska ta en sådan grej kanske man måste ta något jobb vid sidan om, men man har utbildats på film så man kanske hittar någon editeringsjobb i någon skrubb. Det här tar på krafterna så man får se hur länge man orkar hålla på, men än så länge tycker jag att det är kul. Den dagen jag tycker att det är jobbigt och tråkigt att gå till jobbet, då gör jag något annat, för det här jobbet kräver att du kommer och brinner med energi för att det ska smitta av sig på målvakterna. Om du tycker att allt är skit kan du lika gärna vara hemma.
I Sverige är Persson förknippad med AIK där han var mellan 2007 och 2016. Men någon flytt tillbaka verkar inte vara aktuell.
– AIK har jag varit i under tio år och de har andra killar. Jag tror att de behöver gå vidare på det. Man får se vad som händer. Jag försöker följa hockeyn i Sverige, jag följer AIK hemma, och SHL givetvis, när jag har tid. Jag har följt AIK ganska mycket och det har varit lite upp och ner, men jag hoppas att de löser det till slut, säger Persson innan han tar farväl för att hinna förbereda sig inför fortsättningen på KHL-säsongen.

Fakta/Andra svenskar som har varit målvaktstränare i KHL

Stefan Lunner, CSKA Moskva 2009-2011
Tomas Bjuhr, Metallurg Magnitogorsk 2013-2015, Traktor Tjeljabinsk 2015-2016.
Fredrik Mikko, Traktor Tjeljabinsk 2014-2015